Frukost under de kommande dagarna...
Att utforska sjukvården i varje land vi besöker är inget som står på vår bucket list, men jag(Liv) verkar ju ändå ha gått all in. Eftersom jag under större delen av vistelsen i Hoi An hade haft magkramper och en feberkurva som bäst kan liknas vid en berg- och dalbana, blev ett sjukhus första anhalt när vi i söndags kom till Nha Trang. Ett besök som blev intressant och nästan lite komiskt, då kommunikation på engelska inte var något sjukhuspersonalen verkade syssla med på daglig basis.
När jag hade uppgett namn, nationalitet och bara hunnit nämna ordet feber blev jag placerad i väntrummet med en febertermometer instucken i armhålan. Ingen feber just då såklart och trots att magen krampade som aldrig förr var läkaren mer intresserad av att undersöka utslagen på mina ben. Jag försökte på ett överdrivet tydligt sätt förklara att det redan var ett åtgärdat problem då jag är mitt uppe i en kortisonkur, men förgäves då han bara lyste lite närmare med ficklampan på de röda prickarna. Ett blodprov tyckte han iallafall var på sin plats och när resultatet kom var de enda avvikande siffrorna mitt låga kalciumvärde. Jag förklarade ungefär fem gånger att det förmodligen berodde på att jag är mjölkallergiker, dock verkade han inte helt övertygad eller nöjd med mitt svar.
Till slut, efter att jag demonstrativt hade suttit framåtlutad och hållit mig om magen, undersökte han den men kunde inte säga vad kramperna berodde på. Jag fick utskrivet tre olika mediciner, något oklart dock vilka symptom de skulle åtgärda, och så var mitt första (och förhoppningsvis enda) läkarbesök i Vietnam avklarat. I skrivande stund mår jag betydligt bättre, av erfarenhet har jag lärt mig att sånt här ska man bara delge folk på hemmaplan först när man är återställd ;)
BLAontour är ju i allmänhet en blogg skriven i imperfekt och därför får ni först till helgen veta vad vi ska göra (alltså har gjort) resten av veckan! Vi ser framemot nya äventyr efter dessa lugna sjukdagar ;)
