Vi vaknar båda med ett ryck av dånet som uppstår när miljoner regndroppar samtidigt träffar ett plåttak. Att dagens utflykt är inställd behöver inte ens diskuteras, utan vi suckar bara trött mot varandra innan vi somnar om. Hela dagen vräker regnet ner och i de stora pölarna som bildas framför husen flyter flipflops omkring. När dagboksskrivande, böcker och internet efter några timmar har gjort sitt som tidsfördriv trotsar vi regnet och beger oss ut.
Vi plumsar genom djupa vattenpölar på vägen ner mot havet och redan innan vi har kommit fram är våra kläder genomblöta. Stranden ligger öde och tom så när som på några malaysier som skrattandes säger "No sun today, it's raining!". Vi kastar oss ut i det varma vattnet och badar ända tills vi får russinfingar och börjar frysa. Att längta efter tjocktröja och varm choklad känns ovant men välkommet efter närmare tre månader av konstant svettande.
Senare på eftermiddagen avtar regnet i styrka och när det börjar skymma verkar vattendropparna ha tagit slut, åtminstone för den här gången. Vi promenerar ner till havet för ett kvällsdopp och brister båda ut i ett spontant jubel när vi ser storleken på vågorna som slår in mot strandkanten. I närmare två timmar leker vi oss sedan trötta, får gång på gång saltvatten i både ögon och näsa, men skrattar trots det lyckligt likt två små barn. Solnedgången som avslutar dagen är magisk och dess rosa ljus speglas i vattnet där vi guppar omkring på första parkett.
En regnig dag i paradiset väl värd att minnas!
Ni är underbart positiva!
SvaraRaderaDet är bra att ni långsamt börjar vänja er att frysa...
Här är trots allt våren på väg med stormsteg, jag har sett tussilago i diket idag och solen skiner, men det är vårvindar friska.
Mamma Astrid