torsdag 25 april 2013

Update

Efter två och en halv månads intensivt resande kom vi till Langkawi och där var det som att luften gick ur oss. Med fyra besökta länder och många upplevelser i bagaget kände vi oss faktiskt ganska mätta. Att ständigt matas med nya intryck, resa från plats till plats och lära känna nya människor tar på krafterna. Om man inte tar sig tid att bearbeta sina upplevelser orkar man tillslut inte ta in mer. Planen har hela tiden varit att avsluta resan med sol och bad och vi kände båda att vistelsen på Langkawi kom lägligt. Våra två veckor där spenderades nästan uteslutande på en och samma strand och att utforska ön, som hade ganska mycket att erbjuda, kändes inte speciellt viktigt för oss. Det sparar vi tills nästa gång ;)

Det var en upplevelse i sig att bo på samma ställe längre än fyra nätter och faktiskt känna sig hemma. Vi blev snabbt stammisar på några matställen där personalen alltid hälsade igenkännande. Lokalbefolkningen var i allmänhet otroligt trevliga, glada och lättsamma. En välkommen kontrast till de många otrevliga thailändare som vi träffade under vår resdag från Chiang Mai till Langkawi. Thailändarna har ett rykte om sig att vara trevliga och hjälpsamma, något som också stämmer men vår erfarenhet är att dessa människor tyvärr inte jobbar inom turist- eller transportsektorn. "Can I have a Fanta?" "No." och "Is this the train station?" "Not helping." är två exempel på att begreppet "service minded" inte alltid tillämpas. I Hat Yai, i södra Thailand, lyckades undertecknade (två väna och mycket trevliga unga kvinnor) uppröra/roa en hel busstationen då vi vägrade bli lurade och betala överpris. Men det är en annan historia...

Sammanfattningsvis är vi väldigt nöjda (som alltid!) med vistelsen på Langkawi och kom i tisdags tillbaka till Bangkok, där vi i skrivande stund befinner oss. Om några timmar sätter vi oss på planet hem och landar på svensk mark på fredagmorgon. Vi förväntar oss att välkomnas med pompa och ståt!

1 kommentar:

  1. Ja jag kommer ju till Arlanda (hur många vänner och bekanta gör det?!), om än några timmar sent... Men välkomna hem, ni är saknade. PUSS

    SvaraRadera