I skrivande stund befinner vi oss i Phnom Pehn, Kambodjas huvudstad. Vi kom hit igår efter en behaglig bussresa som bara tog en timme längre än beräknat (tre timmar har hittills varit standard), trots att bussen längs vägen både gick sönder och fick lagas. Första intrycken av Kambodja, där vi nu ska tillbringa de två kommande veckorna, är att det är märkbart fattigare än Vietnam. Folk är dock minst lika glada och trevliga här och dessutom betydligt bättre på engelska. Efter en månad av gestikulerande känns det nästan konstigt att bli förstådd på första försöket.
De sista dagarna i Vietnam spenderades i landets största stad, Ho Chi Minh City(HCMC), bättre känt som Saigon. En storstad som vimlade av människor, mopeder och råttor och där temperaturen sällan understeg +30 grader. Som vanligt utforskade vi staden genom att promenera runt med kartan i högsta hugg. Ho Chi Minh City utmärkte sig inte med sina sevärdheter, men kändes som en glad och härlig stad att vara i. Vi hängde med engelsmän och vietnameser, gjorde HCMC by night och besökte krigsmuseumet och Cu Chi tunnlarna, världens längsta tunnelsystem som användes under det amerikanska kriget. Mer om de två sistnämnda i nästa inlägg.
Att umgås med lokalbefolkningen är alltid en hit och vi hade två speciellt trevliga kvällar med HCMC-bor. En 14-årig vietnamesiska kom fram till oss på en restaurang och ville öva sin engelska, vilket utmynnade i ett drygt två timmar långt kulturutbyte. Vi fick lära oss lite vietnamesiska och hon fick, förutom att öva sin engelska, även sitt hår flätat! En annan kväll hade vi sällskap av en 32-årig hotellmanager, som gav oss en inblick i arbetssituationen för många vietnameser. Kulturutbyten när de är som bäst!
Vietnam levererade; upp till bevis Kambodja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar