Killing Fields & Genocide Museum

Bara några dagar efter att vi hade varit i Cu Chi-tunnlarna och besökt krigsmuseumet, samt skrivit om detta,  åkte vi vidare till Kambodjas huvudstad Phnom Penh och besökte där Choeung Ek, ett av landets över 300 Killing Fields samt Tuol Sleng Genocide Museum, även känt som S 21. Vi besökte båda platserna under samma dag, något som blev en av resans tyngsta dagar. Vi har behövt bearbeta det vi såg och fick höra om, och därför kommer först nu ett blogginlägg om detta.

Mellan 1975-1979 styrde och terroriserade de Röda Khmererna Kambodja. När de kom till Phnom Penh tömdes staden på folk och stadsborna tvingades ut på landsbygden för att arbeta under slavliknande förhållanden. Under dessa fyra år rådde svält och misär och ungefär en fjärdedel av Kambodjas befolkning, kring 3 miljoner människor, dog.  

Människor dog inte enbart av svält och sjukdomar, utan Pol Pot verkade aktivt för att eliminera oliktänkande, intellektuella och "fiender". Då Pol Pot led av rejäl paranoia kunde det räcka med att man bar glasögon för att man skulle anses vara en spion eller en fiende. Överallt i Kambodja öppnades fängelser där människor förhördes, fängslades, torterades och dödades, samt Killing Fields där dödandet skedde i större utsträckning. 

Det Killing Field som vi besökte, Choeung Ek, är det mest kända och där hålls varje år en minnesstund över de avlidna. När vi kom dit fick vi varsin audioguide, som sen guidade oss genom området. Området i sig var väldigt vackert, och kändes fridfullt, sin hemska historia till trots. Platsen hade tidigare varit en kinesisk gravplats, men omvandlades för många människor till en sista anhalt. Liksom nazisternas dödsläger kördes människor hit av en enda anledning, att avrättas. En av Pot Pots slogans var "it's better to kill one innocent than to leave one enemy alive" och därför avrättades hela familjer, även om bara en av familjemedlemmarna misstänktes för brott.

Det var en märklig känsla att gå omkring på denna vackra plats och samtidigt höra om hur människor hade slagits ihjäl på exakt de platser vi stod på. Flera massgravar var utmärkta och inhägnade, bland annat den största där de hittat 450 människor. På trästolparna som omgärdade gravarna hade besökare hängt armband, vilket kändes som en väldigt fin gest.

Den guidade audioturen började och slutade vid en stupa som hade byggts som ett minnesmonument över de döda. I denna stupa fanns 9000 kranier  samt skelettdelar, som hittats på området. Det var omöjligt att ta in att dessa kranier en gång hade varit människor som tänkt, känt och älskat för att sedan brutalt dödats. 

Vi lämnade Choeung Ek lågmälda och försökte förstå vad vi just hade sett, och åkte sedan vidare till Tuol Sleng Genocide Museum eller S 21 som det även kallas. Detta fängelse hade en gång varit en skola men gjordes om till ett fängelse den 17 april 1975 på Pol Pots direkta order. Fängelsets syfte var att förhöra, fängsla, tortera och sedan döda fångarna som erkänt de brott som de anklagats för, men inte alltid var skyldiga till.

Vi gick omkring i klassrum där det byggts små celler på 2 x 0,8 m, och i klassrum som använts som tortyr- och förhörsrum. Några av rummen var fyllda av fotografier på de människor som passerat S 21, för liksom nazisterna förde de Röda Khmererna noggrant register och dokumenterade alla som fängslats. Vi kände båda någon slags skyldighet att titta på dessa människor som förlorat livet under fruktansvärda former, och försökte därför titta på alla kort som fanns på fängelset. Det var speciellt två av fotoväggarna som berörde på djupet och det var en med enbart bilder på små, rädda barn och den andra med bilder på torterade och döda människor. 

Detta folkmord skedde relativt nyligt, och de kambodjaner vi har träffat och pratat med förlorade alla någon släkting under dessa fyra år. Som ni förstår så var det en tung dag med många intryck, men vi är väldigt nöjda att vi genomförde den. Det känns viktigt att ta del av landets mörka historia, för att på så sätt förstå landet bättre.